Recension


Uppsala Fria

Mullrande, spöklikt och drömskt

Marcus Mohalls musik är stämningsfull, otäck och mörk. Det är ett evigt mullrande som ibland riktigt skär i öronen såsom bara elektronisk musik kan göra. Mokira, Andreas Tillianders mörkare jag, och hans introverta, komplexa electro står som en uppenbar inspirationskälla. Med Mohall som reseguide tas vi med på en mardrömslik resa in i det svartaste svarta.

Mörk och stämningsfull är också Pär Fredins hotfulla och kyliga elektronika, som även visualiseras på film. På storskärm ser vi en kamera, som likt ett spöke smyger runt bland Uppsalas gator och kvarter och iakttar alla de stressade människorna.  Ett genidrag från Fredin. Filmen förstärker musikens mystiska framtoning och obehag. Synd bara att den är så kort. Fredin hade tjänat på att lyfta fram det visuella ytterligare.

Med tredje akten kommer slutligen de svarta fåren för kvällen: duetten Johan Redin och David Linnros. Med Redin på slagverk och Linnros på saxofon framförs ett musikaliskt stycke med syftet att upplösa gränserna för vad som får kallas för musik. Något som kunde blivit intressant och spännande blir bara rörigt och osammanhängande. Redin och Linnros kan inte samarbeta. Separat sköter de sig utmärkt. De är båda skickliga musiker som kan sina instrument. Redin är en duktig slagverkare som verkligen älskar att frenetiskt få slå på trumlocken tills han inte orkar mera. Men utan ett bra samspel kommer man ingen vart som duett. Framträdandet känns mer som två separata konserter än en enhetlig.

Som helhet känns kvällen, BRUS femte och sista för året, ganska ojämn. Det är långt ifrån deras bästa, men också långt ifrån deras sämsta. Mohall och Fredin är spännande akter som jag hoppas vi får se snart igen.

Fakta: 

<h2><strong>MUSIK</strong><br><br><strong>VAD</strong> BRUS: Pär Fredin, Marcus Mohall, Johan Redin och David Linnros <strong>VAR</strong> Uppsala konsert och kongress <strong>NÄR</strong> 2 december</h2>

Annons

Rekommenderade artiklar

Tidlös reseskildring från Balochistan

Recension

Uppsala universitet är ett av få universitet med undervisning i och forskning kring balochiska. Men utanför fakulteten är nog balocherna föga kända ens i Uppsala.

Världens säkraste kärnkraftverk?

Recension

Maj Wechselmanns film Världens säkraste kärnkraftverk har premiär på Fyrisbiografen 11 januari. Jakob Holmberg har sett en förhandsvisning.

Våra gener – Snällare än du tror

Recension

Hans Norebrink har recenserat Frans de Waals bok "Empatins tidsålder - Hur naturen lär oss skapa ett humanare samhälle". En bok som berör människans dubbelnatur, å ena sidan individualistisk och egoistiskt å andra sidan kollektivist och samarbetande. Hur vi formar vårt samhälle beror alltså delvis på vår natur. Vilken sida vi väljer att bejaka menar artikelförfattaren.

© 2014 Uppsala Fria