Fördjupning


Mathias Wåg • Researchgruppen
Fria Tidningar

Islammotstånd möter antifeminism i Malmö

Hundra personer hörsammade den 31 januari Malmöjournalisten Ingrid Carlqvists uppmaning att bilda Tryckfrihetssällskapet. Temat för kvällen var ”Finns det yttrandefrihet i Sverige?”. Bilden av den hotade yttrandefriheten förstärktes av att mötet behövde polisbeskydd. I salen fanns nämligen ett axplock av hela Sveriges yttersta högerflygel samlad.

Det som skilde detta möte från andra främlingsfientliga sammankomster var arrangörernas bakgrund: de har inte sina rötter i Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna eller Svenskarnas Parti (tidigare Nationalsocialistisk Front) som samtliga fanns representerade utan kommer istället ur rörelsen av antifeministiska bloggar.

Inspirationen till den nya föreningen kommer från Danmark, Trykkefrihedsselskabets grundare Lars Hedegaard var också huvudtalare på svenska sektionens öppningsmöte. Danska organisationen bildades efter att Hedegaard uteslutits ur Pen-klubben på grund av sina islamofoba böcker och uttalanden. Uttalanden som Hedegaard senare fälldes för hets mot folkgrupp. Ett åsiktsförtryck, menade Hedegaard. Trykkefrihedsselskabet slog istället fast att det stora hotet mot yttrandefriheten var islams utbredning och invandringen från muslimska länder. Sällskapet har sedan starten 2005 bjudit över de största företrädarna för den islamofoba Eurabia-teorin, en konspirativ teori om att Europa islamiseras i smyg och att hela etablissemanget befinner sig i maskopi med den muslimska ockupationsmakten. Trykkefrihedsselskabet har blivit en samlingspunkt för bloggnätverket av så kallade kontrajihadbloggar och spelat en viktig roll i att bygga den internationella rörelse som Anders Behring Breivik i sitt manifest ideologiskt såg sig som en del av.

I mars förra året bjöd Trykkefrihedsselskabet över Ingrid Carlqvist att berätta om sina erfarenheter av den ”kvävande politiska korrektheten” i Sverige. Ett möte som resulterade i att hon startat upp en svensk motsvarighet.

Tryckfrihetssällskapet förklarar att de ska bli en frizon för de diskussioner som inte ryms eller kommer fram i media. Föreningen ska ta upp striden mot det inre hotet (konsensuskulturen) såväl som det yttre hotet (islamiseringen) mot tryckfriheten. Två konstnärer i publiken fick personifiera denna hotbild: konstnären Lars Vilks som har Säpobeskydd dygnet runt på grund av alla hot han fått ta emot för sina rondellhundar föreställandes Muhammed. Och gatukonstnären Dan Park, som nyligen dömdes för hets mot folkgrupp i Lund för sina provokativa affischer som pryder de flesta skånska elskåp.

Talaren Lars Hedegaard tog upp hotet från islam, hans landsman Mikael Jalving berättade om hur Sverige försökte tysta invandringskritiska röster. Norrmannen Hans Rustad presenterade sitt forum Document.no, som är Norges största islamkritiska forum – och där Anders Behring Breivik var en flitig skribent. Och från Sverige gav Gunnar Sandelin en bild har hur hans artiklar som kritiserade invandringspolitiken inte togs in i svensk media.

Tryckfrihetssällskapets forum i sociala medier har nu blivit en tummelplats för olika delar av yttersta högerflygeln, från konservativa till islamofoba och antisemitiska. Föreningen har satt som målsättning att höja diskussionsnivån i samhället. Men på föreningens Facebook-forum pågår bara en debatt: är det muslimerna (vilket den populistiska majoriteten av skribenterna menar) eller judarna (vilket den extremistiska minoriteten menar) som är den egentliga kraften som infiltrerat det svenska samhället och håller dem borta från den offentliga debatten?

Carlqvist har suttit i styrelsen för Publicistklubben Syd, men nekades att i deras regi bjuda över författare och journalister knutna till Trykkefrihedsselskabet. ”Svenska journalister döljer viktiga fakta om de heliga korna Feminismen, Mångkulturalismen och Det heliga moderskapet”, skriver Ingrid Carlqvist i en programförklaring ”Därför behöver Sverige ett Tryckfrihetssällskap” på sin blogg.

Den stora skillnaden mellan det svenska och danska sällskapet är arrangörernas bakgrund. Ingrid Carlqvist kommer inte ur den islamofoba högerpopulismen. Hon deltar snarare i den antifeministisk rörelse som uppkommit kring ”jämställdisterna” Pär Ström och Pelle Billings bloggar, där de kritiserar den ”stats- och mediafeminism” som råder i Sverige. I vintras gjorde de sig kända genom sitt protestdrev mot Tur-teaterns uppsättning av Scum-manifestet i Stockholm. Större delen av initiativtagarna, och som också är administratörer på Tryckfrihetssällskapets Facebooksida, har sin bakgrund i denna antifeministiska rörelse.

I Tryckfrihetssällskapet ser vi hur två olika former av reaktioner flyter samman: den islamofoba och den antifeministiska. Båda har utropat samma fiende: det de kallar den politiska korrektheten i form av kulturvänster, feminism och mångkulturalism.

Annons

Rekommenderade artiklar

Gerillaodlare tar tillbaka stadens grönska till folket

Med fröbomber och spadar, ibland under nattmörkrets beskydd, har en ny gerillarörelse vuxit fram i Sverige. Budskapet är att ta till vara på obrukade ytor där mat kan odlas samtidigt som staden pyntas i grönt. Gerillaodlare agerar nära dig, mitt i centrala Uppsala.

De lever mitt i en krigszon

Afarfolket är en etnisk grupp som är spridd över afartriangeln, kallas också Danakilöknen, vilken delas mellan sydöstra Eritrea, nordöstra Etiopien, sydvästra och norra Djibouti – många av dem lever som boskapskötande seminomader medan andra har blivit bofasta.

Afartriangeln är redan en av jordens mest ogästvänliga, torra och varma platser. Trots detta har villkoren förändrats till det sämre för Afarfolket. Förutom svält och sjukdomar hotas nu afarerna av utrotning genom att de hamnar mitt i korselden mellan de tre länderna som genom olika konstellationer och grupperingar är i krig.

© 2014 Uppsala Fria